Utseendefixering

Utseendefixering i potatisbingen

 Text & foto: Niklas Jonsson
De odlas och tas fram för ett enda syfte. Men många får aldrig chansen. Bara på ett ögonblick har valet gjorts. Nästan en tredjedel av allt som odlas för att ätas slängs. Vem är det egentligen som ställer kraven

– Här ligger vårt hjärta, säger Mathias Fermby, inköpare och kvalitetsansvarig på L.E. Vegetables (Lev).

Han tar två trappsteg i taget när han klättrar upp och ska visa hur maskinen fungerar. Ett monotont brummande hjärta med gröna rullande band som står på stålben två meter ovanför betonggolvet. Med en kapacitet på att hantera 30-40 ton i timmen är tvätt och sorteringsmaskinen den enda i sitt slag i Europa.
 Trälådor med osorterad smutsig potatis höjs upp och lassas in i maskinen. I ett första steg går den jordiga potatisen genom en grovsortering. Här skiljs stenar och annat skräp ut och hamnar på ett rullband som försvinner ut genom ett hål i väggen. Potatisarna åker på rullband in i en stor cylinder. Simpel tvättmaskinsmekanik används för att rengöra dem.

Cylindern snurrar i vatten och de jordbruna knölarna som matas in kommer ut nytvättade och rena, så som vi känner igen dem i butiken. Beroende på sort och kvalité finns nu möjligheten att låta potatisarna gå genom en poleringsmaskin. Små små vattenstrålar putsar potatisarna och ger dem en ytterligare polerad yta. Anledningen till varför potatisen rengörs är framför allt för att den ska bli fin inför den stundande fotograferingen. Ingen vill fotograferas skitig, speciellt inte när ens framtid står på spel.


Otvättat potatis av sorten Anja.

 


Tvättad och klar rullar potatisen ut på gröna band.


Spännt väntar potatisarna på att få fotograferas.

 

 

 
Mathias Fermby

– Du får avbryta mig, jag har lätt för att sväva iväg. När jag väl är igång kan jag prata potatis hur många timmar som helst, säger Matthias Fermby.

Vid Ytterby Gård mitt på Närkeslätten, en halvtimmes bilfärd sydost från Örebro, beläget mellan Stora Mellösa och Odensbacken ligger ett av Sveriges största potatispackeri. Här packas det årligen 20 000 ton potatis och nästan allt på uppdrag av Ica. Hög kvalité är något som Mathias Fermby hela tiden återkommer till och är grunden för Lev:s framgång. Allt började för fem år sedan då man tillsammans med Ica tog fram nya sorter med en mer exklusiv paketering och som helt enkelt skulle innehålla en bättre och finare potatis. Resultatet blev genomskinliga stående plastförpackningar märkta med delikatesspotatis och potatisen skulle smaka lika gott som den såg ut.

Idag står Lev för hanteringen och paketeringen av alla dessa påsar samtidigt som man fortfarande packar matpotatis i två och trekilospåsar samt de 200kg tunga bruna kartongoktabinerna som innehåller potatisen som senare säljs som lösvikt i butikerna. Då, för fem år sedan, stod lösviktspaketeringen ungefär för 70 procent av den totala paketeringen och påspaketeringen för 30 procent. Idag är sifforna omvända tack vare lanserandet av de mindre delikatesspåsarna.

– Vi märkte att det fanns en nyfikenhet hos kunderna, ett behov av att testa något nytt och under tiden har intresset för den här typen av produkter bara ökat, säger Mathias Fermby och fortsätter.
– I dag finns det en större valbarhet ute i butikerna och det är vi väldigt stolta över att ha lyckats med tillsammans med Ica.

Men med alla framgångar så finns det en baksida. För att leverera en potatis som inte bara ska smaka bra utan också ha ett perfekt utseende så är det en hel del som sorteras bort.

– Vi räknar med ett svinn på runt tio procent per år så ungefär 2000-3000 ton, säger Mathias Fermby.

Det är inte bara för Lev som utseendekraven leder till stora att mängder med livsmedel som går till spillo. Hårda utseendenormer finns i hela livsmedelskedjan och resulterar i att hundratusentals ton livsmedel slängs årligen i Sverige som hade kunnat ätas. Är det verkligen kunden i butiken som är bortskämd och ställer den här typen av utseendekrav?

I tolv rader rullar de in, i den väl upplysta sorteraren. Här inne tas det 40 bilder på varje potatis, en vanlig skönhetstävling står sig relativt blekt jämfört med det som pågår här. Det söks efter skador och defekter och maskinen registrerar potatisarnas storlek, på ett ögonblick domen har fallit. Ett datorprogram analyserar bilderna och potatisarna hamnar nu på ett svart rullband med falluckor som släpper ner potatisen till rätt sorteringsband som slutligen leder till nya trälådor. De som lyckades leva upp till den hårda sorteringsmaskinens krav har nu sorterats upp i lika storlekar och klass och väntar nu på att bli packade i påsar eller 200 kilos kartongoktabiner som vi känner igen i potatisbingarna i affären.

På Lev så har de inte riktigt funderat ut vad de ska göra med den bortsorterade potatisen. En del av potatisen skickas iväg till en fabrik som gör potatismos. Men den övriga är det svårt att hitta användning för. Försök har gjorts att skicka iväg det till en biogasanläggning men problemet är att biogas är svår att utvinna ur en potatis. Den måste krossas först och det är inte lätt. Detta resulterade i att en biogasanläggning gick sönder när potatis skickades dit på prov. Ett annat problem är att transporter är kostsamma.

– Mycket av vårt svinn går till foder. Jägare som utfodrar djur får komma och hämta potatis här av oss, säger Mathias Fermby.

Trots att det mesta av det som blir till svinn är en fullt ätbar produkt så är den inte välkommen till livsmedelsbutikerna. Priset på dem är för lågt för att det ska vara lönsamt och om en butik säljer ”ful” potatis till ett lågt pris så påverkar det försäljningen av den finare potatisen negativt. Det kanske är den främsta anledningen till varför de bortvalda frukt- och grönsakerna lyser med sin frånvaro i butiken.

 


Bild innifrån fotografen.


Sorterad och klar rullar potatisen ner i trälådor.

 

 

 

 

 

”Tvättad” står det med röd text på den stora trälådan som lastas in för packning. Högt upp, enoch en halv meter ungefär, hissas de upp och ut på rullande band på nytt. Det är kallt och lite fuktigt inne på packeriet. Det ska vara så, det är i den här miljön potatisen mår som bäst. En temperatur mellan 8-12 grader måste hållas från att potatisen anländer till packeriet fram till att den hamnar i butik. Kedjan får inte brytas för då försämras kvalitén på potatisen direkt. De nytvättade knölarna ställs inför är ännu en sortering. Denna gång en manuell. Ut på ett starkt upplyst bord rullar de på rader. Lutad över detta bord står en person som gör den slutgiltiga bedömningen.

Det händer faktiskt att sorteringsmaskinen missar defekta potatisar och om de lyckas smyga med efter första gallringen så är det här som de upptäcks. De som nu har klarat sig kan pusta ut och rulla vidare in i en ny maskin där de slutligen hamnar i påsar. På bara någon sekund har en påse fyllts med rätt mängd potatis och påsen har förslutits. Nu känns det och kläms det på påsarna och görs en sista kontroll att allt är som det ska, innan de läggs över i plastlådor som staplas på varandra på för att nu vänta på att få transporteras till något av Icas centrallager i Helsingborg, Borlänge eller Kallhäll. Matthias Fermby står och tittar ner i en av trälådorna där den bortsorterade potatisen hamnar. Några är gröna, en del är halva vissa är ruttna. Men största delen av den refuserade potatisen har någon typ av yttre skada. Det kan vara repor eller jack som har uppkommit av någon av de maskiner som har hanterat potatisen, lackskorv som är en slags skaldefekt eller bara att potatisen är missformad.

För ett otränat potatisöga är det svårt att se varför många av potatisarna har valts bort. Jag tar upp en potatis som jag inte kan hitta något fel på och frågar Mathias vad som gjorde att den här inte höll måttet. Han vrider och granskar dem i någon sekund och säger sen,

– Ser du här, det här jacket?
Ett jack i skalet, inte längre än två centimeter var tillräckligt nog för att den skulle väljas bort.
– Det är lätt att stå här och säga, det där spelar ingen roll för mig. Det är bara ytan, det går att skala bort. Men faktum är att väl i butiken så väljer du nog nio gånger av tio potatisen utan skönhetsfläckar, säger Mathias Fermby.

– Vi kan inte leverera något som kunden inte vill ha, vi kan inte riskera at tumma på kvaliténutseendemässigt, om en kund i affären kommer tillbaka och klagar på att potatisen inte är tillräckligt bra, då har vi inte gjort vårt jobb. Att leverera potatis som inte håller måttet det är ingen av oss här på Lev som står för.


Det klämms och känns på påsarna en sista gång för att se att de håller i hop.

Det är lätt att säga som Sverker Olofsson, ”Ska det behöva vara såhär?” Mattias Eriksson är postdoktor på Lantbruksuniversitetet i Uppsala och forskar om matsvinn. I slutet av 2015 publicerades hans avhandling ”Supermarket food waste”. Han menar att anledningen till varför livsmedelsbutikerna bara väljer ut de finaste produkterna är kort sagt, för att de kan. Det råder en överproduktion på livsmedel och anledningen till det är att det är för att det är det mest lönsamma ekonomiska alternativet både för producenterna och för livsmedelsföretagen. De har märkt att det går att sälja större mängder av något bara man gör ett urval och hela tiden väljer ut det som ser finast ut.

– Andra typer av företag sysslar med produktutveckling. Det här är vad man kan kalla för livsmedelsföretagens produktutveckling, säger Mattias Eriksson

Det går egentligen inte att skylla på någon part för att det är så här. Utseendefixeringen kring livsmedlen, menar Mattias Eriksson, är något som har uppkommit i en symbios mellan producenterna, livsmedelsföretagen och konsumenterna. Producenterna och livsmedelsföretagen säljer mer när livsmedlen ser ut så bra som möjligt samtidigt har det lett till att konsumenternas förväntar sig perfektion. Det går inte att sälja något som konsumenterna inte vill ha. Enligt Mattias Eriksson så handlar det i grund och botten om hur världens resurser är fördelade och det är ett stort problem som det bekant än så länge inte finns någon lösning på.

– För oss är mat relativt billigt, vi har råd att inte bry oss om att ta tillvara på allt som odlas. Sedan så finns det åtgärder som kan göras för att minska svinnet men det är egentligen bara attskrapa på ytan. Vi kommer inte att få någon ordning på de grundläggande problemen.

På Ica Kvantum Sannegården i Göteborg är frukt och grönsaksdiskarna lika färgglada som man som konsument är van vid och nästan på gränsen att välla över av tomater, gurkor, äpplen, bananer. Potatispåsarna ifrån Lev står fullproppade i raka rader i hyllan, nästan som att de sträcker sig mot varje förbipasserande i hopp om att bli utvald.

– Nu när vi fyller på allt så går vi också igenom allt kollar alla ”bäst före”-datum och ser om något har blivit dåligt. Det är ett evighetsarbete, säger Annika Blyh som är frukt och gröntansvarig i butiken och hon håller med om att kunderna verkligen är kan vara kräsna i sitt val av frukt och grönsaker.
– Ibland blir man lite frustrerad när man ser hur petiga vissa är. De går runt och klämmer och känner på allt för att hitta det bästa. Men, jag antar väl att man inte är så mycket bättre själv.

Vid en av potatisbingarna i butiken står en kvinna, hon böjer sig in och skrapar fram potatisar av sorten King Edward. Hon är inte nöjd utan skrapar fram några fler med hjälp av potatisskopan. Det vankas klyftpotatis och morötter till middag. Vilka krav ställer hon och hur tänker hon när hon väljer potatis?
– Först så letar jag efter dem som är lika stora. Sedan så väljer jag ut dem som har minst fläckar,
så jag slipper skala bort så mycket. Man tar ju dem som ser finast ut.

Det är nog så, vi är alla lika stora syndare och mer eller mindre bidragande till det här. För om vi står i en mataffär, valet står mellan två potatisar. Den ena med en skönhetsfläck, den andra med ett perfekt utseende. Båda har samma pris och smakar troligtvis likadant. De flesta kommer med största sannolikhet göra sitt val efter utseendet. För så länge vi har möjligheten att välja och så länge vi har råd att vara kräsna så kommer nytvättade potatisar ligga på rad och vänta på att få bli fotograferade för att få sitt öde bestämt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2017-01-02

Comments are closed