Slutet på ren(t) kött

SLUTET PÅ REN(T) KÖTT

TEXT & FOTO: NANNA NILSSON

De senaste åren har priset på renkött fördubblats. Renköttet är nu rekorddyrt. Vad ligger bakom det?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Marianne håller ett nät med vitmossa under armen. Det är som godis för renarna. Inne i boden på gården hänger flera säckar med vitmossa.

 

 

 

 

 

 

 

På en sekund höjs Marianne Persson puls. I skoterspåret syns ett stort tassavtryck. Stora framtassar och små baktassar. Järv tänker hon. I timmar har hon kört skotern i stora cirklar runt familjens enorma flock av renar.
– När man kommer dit dagen efter om allt är lugnt, så ska jag bara se mitt eget skoterspår, säger Marianne Persson.

Marianne har aldrig själv sett järven attackera men hon vet hur den brukar agera. Den en meter långa järven springer i cirklar. Renarna är obevakade. De känner järvens närvaro och blir stressade. Deras andning slår som stora rökmoln i den kalla luften och snön kittlar deras magar. Plötsligt bryter sig en honren, en vaja ut ur flocken. Järven flyter blixtsnabbt längs snöns översta lager och hoppar upp på vajans rygg. Ett bett i nacken och vajan blir sakta förlamad. Sen börjar järven äta. Järvspåren ser Marianne först dagen efter, men då är det för sent. 

Under hösten har renköttspriset nått nya höjder.  Det är bland annat den begränsande tillgången som drivit upp priset. Enligt Sametingets statistik låg genomsnittspriset 2005/2006 på 28 kronor under föregående år låg priset på 59 kronor. Jag är på väg till Jiingevarerie sameby för att ta reda på vad det är som gjort renköttet så mycket dyrare. Men först ett stopp i Göteborgs saluhall där gula och gröna post-it lappar pryder handlaren Viltsmaks vitkaklade väggar. Små klottrade beställningar i svart. Här erbjuds ren, älg, hjort, björn och vildsvin. Både på och bakom disken, ja till och med bredvid den röda nummerautomaten sitter bilder på de vilda djuren med pilar som anger vad varje kroppsdel heter.
– Renkorven kostar 600 kronor kilot, säger Hadi Zeinalzadegan ägare av Viltsmak.
Han berättar att renköttet kommer från Sveriges sydligaste sameby, Idre.
– Leverantören har höjt priset i år, men vi har inte ändrat priset än.

 

Samer i Sverige

Är en ursprungsbefolkning i Sápmi ett område i norra Norge, Sverige och Finland samt Kolahalvön i Ryssland. Antalet samer i Sápmi uppskattas till 80 0000 varav 20 000 i Sverige. Samebyn Jiingevaerie är en av Sveriges 51 samebyar och ligger i norra Jämtland, Krokoms kommun.

 

 MINSKADE MARKER

18 mil norr om Åre ligger Jiingevarerie sameby. I vinden vajar svarta påsar fästa på plogkäppar längs vägen. En påminnelse om att här korsar renar vägen. Det ligger frost, stillhet och strävsamhet i luften och morgondimman har sänkt sig över en snötyngd natur. En räv kilar över vägen och lämnar tydliga små avtryck på den annars otrafikerade vägen.

I ett grönt hus på höjden i Valsjöbyn bor Marianne Persson och hennes man Antaris Persson. I byn bor 100 personer av dessa är 50 renskötare. Marianne Persson bjuder på kokkaffe, prästost och hembakat bröd. Ett par ståtliga renhorn är fästa på hallväggen, de används som klädhängare. ”Pradtjedh - göra kraftansträngning”, på den vita toalettdörren är sex papper med glosor fästa. Ord på sydsamiska översatta till svenska.

Marianne Persson och hennes förfäder har varit renskötare sedan mannaminne. På de orörda vidderna har renarna fått beta i fred. 1960 genomförde staten en betesinventering för att se hur många renar som tilläts beta på en och samma mark. Jiingevaerie tilläts ha 4800 renar. Sedan dess har slalombackar, byar, och vägar gjort markerna mindre.
– Alternativet är ju att minska renhjorden, då är det antingen du eller jag som ska ut ur det här systemet. Så vi har sagt att den diskussionen den tar inte vi. Vi fodrar och så förkortar vi tiden renarna är på den marken vi har kvar, säger Marianne Persson.

För några år sedan byggde bolaget Statkraft Norge Skandinaviens största vindkraftpark i byns betesområde ett par mil väster om Ramsele. Den dagen bar Marianne Persson ett svart sorgeband runt vänsterarm. De stred mot bolaget hela vägen till högsta domstolen men förlorade. Vindbolaget blev ålagda att ge renarna mat motsvarade den tid dom skulle varit på området.

En smutsvit silo fylld med linfrökaka, rapsolja, palmolja, solrosolja och spannmål står på gården. På håll ser det ut som en tre meter hög zeppelinare som störtat mitt ute i ödemarken.
Fodret smakar havregrynsgröt.
– De ville att det skulle vara fem procent palmolja, säger Marianne Persson och suckar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

I november börjar slakten. Kusiner från Kiruna kallades ner för att hjälpa till.

Trots att markerna blivit betydligt mindre är det långt ifrån det största problemet. 2013 antog riksdagen en ny rovdjurspolitik. Tanken var att skapa en god balans mellan de stora rovdjuren samtidigt som hänsyn skulle tas till de människor som levde och verkade i de rovdjurstäta områdena. Därför beslutades det om en toleransnivå för rennäringen. Inte mer än tio procent av renarna skulle årligen få tas av rovdjuren. Marianne Persson säger att innan den nya rovdjurspolitiken antogs producerade rennäringen mellan 96-99 tusen ren per år till slakteriet.
– Nu är rovdjursstammarna större än den någonsin varit. Nu är det 50 tusen ren per år som går till slakt, en halvering. Det handlar om politik, dom suger dit en siffra sen är det lag på det nästan.

VEM HAR RÄTT ATT ÄTA VEM?

I deras by går cirka 23 procent av alla renar till rovdjur som björn, järv, lo och varg och enligt Marianne Persson ser det likadant ut i andra samebyar. Dessutom dör ytterligare renar i samband med andra orsaker såsom trafikolyckor.
– Samebyarna vill naturligtvis inte att skadorna ska underskattas och rovdjursföreningarna vill vara hundra procent säkra på att det är en sådan skada. Det är inte lätt att få till en dokumentation som alla tror på, säger Birgitta Åhman forskare på renfrågor vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Hon säger att eftersom uppskattningarna inte är baserade på några direkta observationer är det omöjligt att veta exakt hur många renar som dödats av rovdjur, och att man kanske bara hittar tio procent av alla döda renar eftersom man inte letar systematiskt. Forskning har visat att slaktuttaget påverkas negativt om det finns rovdjur i samma område som renarna, därför krävs ett system för att beräkna de faktiska skadorna.
– En järvföryngring på ungefär sex järvar gör att det blir ungefär 100 färre renar till slakt.

Innan de nya rovdjursreglerna ansökte samebyarna om skyddsjakt. Hittills har de nya politiska besluten inte skapat någon större förändring enligt Birgitta Åhman.
– Man har inte anpassat rovdjursantalet direkt till rennäringen. Från Naturvårdsverket sida har man inte uttalat sagt att rovdjuren ska minska. Man vill ju helst behålla eller öka rovdjursantalet och sen omfördela dom. Det är ju lättare sagt än gjort.

För fem år sedan tvingades Jiingevarerie sameby sälja det slakteri som de ägde ihop med två andra byar. Slakteriet köptes upp av Malmöbaserade företaget Åke P.
— Vi skulle vilja skicka hela vår årsproduktion till slakteriet och inte till rovdjuren. Når vi ner till 10 procent kommer många fler kunna vara renskötare. Det skulle inte vara några problem att dubblera produktionen. Ett år slaktade vi under 100 renar i den här samebyn. Då gav vi upp, säger Marianne Persson.

Stefan Persson jobbar med försäljning på Åke P, han säger att det främst är kunder som efterfrågar naturligt och ekologiskt kött som är intresserad av ren. Men att renen även har en marknad ute i Europa eftersom att den ses som exotiskt.
— Renen har alltid varit lite dyrare jämfört med de andra vilda djuren som vildsvin, älg och hjort.

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

Att fråga hur många renar en renskötare har anses oförskämt. Det går att jämföras med att fråga hur mycket pengar en har på banken.

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under morgonen slutade Mariannes skoter att fungera. Att köpa en ny är inget alternativ. Istället började sonen Laara att laga den.

Antalet renar som gått till slakt har dock varit relativt konstant de senaste tjugo åren. Dock har antalet kalvar som gått till slakt ökat, vilket ger mindre kött. Marianne Persson säger att priset mellan primärproduktion och konsumenten ökat radikalt men att det är mellanhänderna och inte primärproduktionen som får pengarna. Hon tycker att priset borde vara högre men att det finns en känslighet mot marknaden eftersom man inte vill att konsumenten ska rikta sig bort från renköttet.
— Mot bakgrund av att bara halva befolkningen behöver äta ren en gång per år för att ha avkastning i Sverige behöver man inte sikta in sig på vardagskonsumeten. Man kan strunta i småbarnsföräldrarna som har det svårt att få det gå ihop, säger Marianne Persson.

Birgitta Åhman säger att det är svårt att försörja sig på rennäringen idag och att det blir svårare eftersom att kostnaderna för att bedriva rennäring ökar. Idag är det ett flertal moment som man måste gå igenom som inte fanns förr.
— Man hittar ju olika sätt att hantera det, men det kostar ofta i andra änden. Då försämras ju lönsamheten. Vilket får till följd att man inte kan försörja sig på rennäringen och så ska man jobba med något annat och då får man ännu mindre tid till renarna.

Hon menar att rennäringens framtid ligger i hur man prioriterar de konkurrerande intressena, som gruv, vind- och kraftutbyggnad. Är rennäringen så viktig att man kan tänka sig välja att ha färre rovdjur eller är rovdjuren viktigare?
— Det är faktiskt beundransvärt att de orkar hålla på trots att det är ofta så pass motigt som det är. Om det bara var för pengarna man gjorde det, då skulle nog många ha slutat med rennäring för längesen. Det är ju mycket med det sociala och kulturen som ger andra värden. Då kämpar man ju på så länge man kan.

"DÅ VILL MAN DRA NER GARDINEN"

Marianne Persson tyckte att hennes make var världens pessimist när han sa att de kanske var sista generationen.
—  Men jag håller ju nästan på att känna så jag med, vi som driver traditionellt.

Rovdjurspolitiken går trots allt att påverka, hur klimatförändringarna kommer att förändra rennäringen är ännu ett orosmoln. 
— Då vill man dra ner rullgardinen. Tur jag inte har så lång tid kvar. Om trettio år är det bara god natt, säger hon skämtsamt.
Hon sveper armen omkring sig i köket och säger att förr satt hon alltid här och sydde skor som barnen kunde använda hela vintern. Nu är det bara Nokia stövlar som gäller på grund av fukten.
— Det må ju va en puckel nu när det är som jävligast.

Birgitta Åhman menar att klimatförändringarna mest troligt kommer resultera i längre sommarperioder som ger mer mat i form av gräs. Nackdelen är att med värmen kommer fler insekter som stör renarna. Fluktuerande temperaturer skapar också problem, eftersom att laven renarna äter blir låst under ett istäcke.

I slutändan betyder rennäringens utveckling dyrare renskav eller i värsta fall ingen alls. Renen överlever men frågan är om rennäringen gör det?

2016-12-20

Comments are closed